I hate this part.

Jag hatar dig just nu för att jag vet att jag har rätt, men du tror du är den perfekta pappan, de är du inte.
Egentligen älskar jag dig för att du är min pappa, men jag klarar inte av detta, egentligen borde jag har klarat av dem här dagarna och vi borde ha försökt hålla sams, men jag har gått runt och låtsas att allt är bra och inte försökt att " trampa på ngns tår " , jag har försökt allt,för att vi ska hålla ihop som en familj, men de fungerar inte, du är en sån där person som tror att de bara är du som alltid gör rätt, men du har fel lilla pappa... du är bara så otroligt feg ibland och vägrar erkänna att du åxå gör fel och att andra blir sårade av din ord de skiter du fullständigt i... de är lätt för dig att kasta ut mig.. och säga att jag ska dra, de är jävligt lätt, bara för att du vet att jag har respekt för dig.
Men you know, jag orkar inte stå på mig mot dig, se dig öga mot öga, för du kan få mej att känna mig så obetydlig och värdelös ibland.
Att ens pappa kan få en att känna sig värdelös och obetydlig är inte så jävla roligt ska du veta, jag kämpar för att hjälpa till hemma, jag passar barnen, och städar efter er och har jobbat den här sommaren, men du har letat fel som vanligt, och allt som " går sönder " eller inte är rätt gjort är mitt fel, för ingen annan kan jue ha orsakat de...? allt ni såg när ni kom hem var fel ni letade, men inte de som var bra, de fick jag inte ett skitför tack!
men så ni vet är de inte bara jag som ser hur illa behandlad jag blir ibland.
Tänk dig för!

Jag hatar att älska dig pappa.